Ni kan skratta åt mig, prata bakom min rygg, det är okej, jag kommer inte bli arg. Jag skulle aldrig våga konfrontera någon annan än min spegelbild. Personen som tittar tillbaka på mig i spegeln är liten, svag, feg, rädd, ensam. Jag gråter i min ensamhet, för jag tror att ingen tycker om mig. Fortsätt gå medan jag sitter kvar och väntar, väntar på att jag ska få mod nog, att våga leva på riktigt.